Fullmåne
Snart midnatt
Det är fullmåne ute, under molnen.
Jag är arg. Så förbannat jävla arg. Borde släppa all ilska. Släppa alla rädslor
Släppa allt
GoD NatT
Det är fullmåne ute, under molnen.
Jag är arg. Så förbannat jävla arg. Borde släppa all ilska. Släppa alla rädslor
Släppa allt
GoD NatT
Städa
Ehm..
Idag kommer Susan, vilket ger mig en väldigt stor anledning att röjja mitt rum så att det ser respektabelt ut. Då slog det mig att jag är vidrig xD Det är saker ÖVERALLT i mitt lilla rum, och bl a hittade jag en kopp oboy. Jag tror att jag drack oboy någongång i början av veckan. Det var fortfarande oboy kvar i muggen, och det luktade... Ehm.. Mindre smickrande kan jag väl helt enkelt säga. Jag kommer aldrig klara mig ensam xD
Kan man slänga ut sig själv ur sitt hus?? xD
Idag kommer Susan, vilket ger mig en väldigt stor anledning att röjja mitt rum så att det ser respektabelt ut. Då slog det mig att jag är vidrig xD Det är saker ÖVERALLT i mitt lilla rum, och bl a hittade jag en kopp oboy. Jag tror att jag drack oboy någongång i början av veckan. Det var fortfarande oboy kvar i muggen, och det luktade... Ehm.. Mindre smickrande kan jag väl helt enkelt säga. Jag kommer aldrig klara mig ensam xD
Jag tror inte jag vill bo med mig när jag blir stor
Kan man slänga ut sig själv ur sitt hus?? xD
Mardröm :S
Inatt hade jag en jättekonstig, obehaglig, mardröm.
Jag var på semester med familjen, bodde på ett fint hotell någonstans i världen. Jag och min far sov i samma rum, i olika sängar, och mitt i natten vaknar jag av att någon trycker in en rund knivsegg i min mage. Och låter den sitta kvar. Mina armar är fastspända, så jag kan inte komma någonstans. Sen börjar denna någon, som jag märker är min far när jag vaknar till lite mer, spika in långa spikar i min rygg. Detta hemska gör han i sömnen, han sover samtidigt.
Med blod rinnande ur ett flertal sår får jag ligga i flera timmar, fortfarande fastbunden i armarna. Efter en hel massa timmar bestämmer sig min fortfarande sovande far för att äntligen dra ut det runda knivsbladet. Det var relativt smärtfritt. Med den ute börjar han dra ut spikarna. För att få ut dem på ett bra sätt måste han sätta fast två hammare (med själva hammarbiten nedåt) innanför mina skulderblad. Och drar ut spik efter spik, medan jag bara ligger lugnt och tittar på mina händer som har börjat skaka. Det enda jag egentligen säger är:
- Oj, nu skakar jag lite. Börjar nog få lite blodförlust. Och har för mig att jag säger detta till min mor som sitter bredvid?
Natten efter försöker jag panikartat få familjen att förstå att de måste låsa in vår far på ett säkert ställe, livrädd, helst säga till polisen och få honom inspärrad på riktigt. Men ingen lyssnade riktigt på mig, och jag vaknade skrikande med en mycket obehaglig klump i magen vid 04.20.
Gissa om det var svårt att somna om då =S
Vad vill min hjärna med sådana hjärnspöken?
Idag var jag på bujinkan och provade på också. Det var spännande, och min rygg gick lite sönder tror jag. Jag var den sämst tränade av alla de.. 2 som var där xD eftersom de andra tränat kampsport förut, de hade inte jag.
Nu blirre Heroes.
<3
Jag var på semester med familjen, bodde på ett fint hotell någonstans i världen. Jag och min far sov i samma rum, i olika sängar, och mitt i natten vaknar jag av att någon trycker in en rund knivsegg i min mage. Och låter den sitta kvar. Mina armar är fastspända, så jag kan inte komma någonstans. Sen börjar denna någon, som jag märker är min far när jag vaknar till lite mer, spika in långa spikar i min rygg. Detta hemska gör han i sömnen, han sover samtidigt.
Med blod rinnande ur ett flertal sår får jag ligga i flera timmar, fortfarande fastbunden i armarna. Efter en hel massa timmar bestämmer sig min fortfarande sovande far för att äntligen dra ut det runda knivsbladet. Det var relativt smärtfritt. Med den ute börjar han dra ut spikarna. För att få ut dem på ett bra sätt måste han sätta fast två hammare (med själva hammarbiten nedåt) innanför mina skulderblad. Och drar ut spik efter spik, medan jag bara ligger lugnt och tittar på mina händer som har börjat skaka. Det enda jag egentligen säger är:
- Oj, nu skakar jag lite. Börjar nog få lite blodförlust. Och har för mig att jag säger detta till min mor som sitter bredvid?
Natten efter försöker jag panikartat få familjen att förstå att de måste låsa in vår far på ett säkert ställe, livrädd, helst säga till polisen och få honom inspärrad på riktigt. Men ingen lyssnade riktigt på mig, och jag vaknade skrikande med en mycket obehaglig klump i magen vid 04.20.
Gissa om det var svårt att somna om då =S
Vad vill min hjärna med sådana hjärnspöken?
Idag var jag på bujinkan och provade på också. Det var spännande, och min rygg gick lite sönder tror jag. Jag var den sämst tränade av alla de.. 2 som var där xD eftersom de andra tränat kampsport förut, de hade inte jag.
Nu blirre Heroes.
<3
I just want to be saved
Alla har vi sett filmerna, läst böckerna, hört musiken om kärleken. Om att ge allt för varandra. De där sliskiga, slemiga "Alltid vi" tjaffset. Gör det en inte illamående?
Och blir man inte kär i kärleken när man läser sånt?
Jag säger inte att jag inte tror på kärlek, för de gör jag nog, men jag vet inte om det är något för mig. Det går ändå bara snett så fort jag faller för någon, vad jag än gör så tappar de intresset. Jag antar att jag är ointressant.
Jag vill bara bli räddad, vill att någon ska rädda mig från mig själv. Ta mig härifrån. Komma springande efter mig när jag går bara för att säga "hej då, jag kommer sakna dig" och faktiskt mena det. Att skicka ett sms bara för att säga god natt. Ringa nån gång ibland, för att den saknat min röst. Allt det där som man hör om i sagorna.
Allt det där du var förut...
Men fantasier och drömmar är inte verklighet. And they never will be....
Och blir man inte kär i kärleken när man läser sånt?
Jag säger inte att jag inte tror på kärlek, för de gör jag nog, men jag vet inte om det är något för mig. Det går ändå bara snett så fort jag faller för någon, vad jag än gör så tappar de intresset. Jag antar att jag är ointressant.
Jag vill bara bli räddad, vill att någon ska rädda mig från mig själv. Ta mig härifrån. Komma springande efter mig när jag går bara för att säga "hej då, jag kommer sakna dig" och faktiskt mena det. Att skicka ett sms bara för att säga god natt. Ringa nån gång ibland, för att den saknat min röst. Allt det där som man hör om i sagorna.
Allt det där du var förut...
Men fantasier och drömmar är inte verklighet. And they never will be....
