Andas

Känner du ibland att du måste tvinga dig själv att andas?
Tvinga dig själv att ta ett steg till?
Då vet du vart jag har hamnat. Tvinga mig att tro att allt kommer bli bra, jag måste få tro det. Men mina egna ord tröstar inte längre, det hjälper inte.

Jag drömde att jag krachat med bilen och hamnade på sjukhus. Doktorn konstaterade att jag var tvungen att få ett nytt hjärta, och sa åt mig att välja med eller utan bedövning. På grund av det spädbarn jag hade valde jag utan, och han skar ut mitt hjärta genom ryggen, och satte in ett nytt. Kan fortfarande känna den kalla knivseggen skära genom min hud.
Så långt är drömmen lätt att tolka. Sen kommer den knepiga delen.
Jag låg i min säng på sjukhuset. I sängen bredvid mig låg en flicka på 10-13 år. Min mage började plötsligt krampa, och jag förlorade det barn jag tydligen hade i magen. Blod överallt. Flickan i sängen bredvid släpade mig genom snö för att ta mig till förlossningsavdelningen. Jag vet inte varför. Sen blev de ännu mer förvirrat.
Jag satt i en matsal, fortfarande på samma sjukhus, men ville inte ha maten sjuksköterskorna erbjöd. Bara den hjärtformade efterrätten. Efter att alla sjuka ungdomar ätit klart var det ut och leka och sporta.
I slutet av min förvirrade dröm satt jag med en vän och åt själv en kaka, medan han drack kaffe för att fly undan alla stojiga lekar. Jag frågade också om en annan vän, vad som hänt med henne, hur det gick med hennes baby, om jag kunde träffa henne än.
Jag förstår inte mina egna drömmar, det enda som verkligen gick att tolka var att jag behöver hjälp.

Så snälla, hjälp mig....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0