Bröderna Lejonhjärta
Idag var det då dags att se Bröderna Lejonhjärta med alla Hammarös söta små konfirmander. Allt var som alltid kaos innna, eftersom alla ledare som skulle med var och åt lunch på museet innan och inte riktigt ville slita sig därifrån.
Teatern var underbar. De skapade så mycket med hjälp av så lite på något sätt. Händer blev duvor och små leksakshästar i plast tog Skorpan och Jonatan över bergen mot Törnrosdalen. Jättehäftigt att se på.
Kom fram till att jag träffat han som spelade "Jossi, förädaren" och några andra roller förut i samband med nått SKU-mojs. HÄftigt att veta att den riktigt duktige Jonatan spelades av en snygg förstaklassmusikare... Ubbes klasskamrat alltså... :O
Ja, så kan man väl förbereda sig för en kväll hemma, precis som igår. Orkade egentlgen inte träffa någon, så struntade i Emms lilla sammankomst i hennes sovrum, och de låter som jag inte missade så mycket. Förutom att träffa älsklingsvalparna såklart..
Var däremot ute och promenerade på kvällen, satte mig nere vid skuggan och tänkte och andades. Underbart med tystnaden. Visst, Meteora (älskar dig gumman) mötte mig där nere, och vi pratade lite. Egentligen inte om nått vettigt, men iaf...
Som slutord undrar ja bara, hur gör man när man gått ner i sig själv så långt att man blivit självdestruktiv.. Hur tar man sig upp??
Teatern var underbar. De skapade så mycket med hjälp av så lite på något sätt. Händer blev duvor och små leksakshästar i plast tog Skorpan och Jonatan över bergen mot Törnrosdalen. Jättehäftigt att se på.
Kom fram till att jag träffat han som spelade "Jossi, förädaren" och några andra roller förut i samband med nått SKU-mojs. HÄftigt att veta att den riktigt duktige Jonatan spelades av en snygg förstaklassmusikare... Ubbes klasskamrat alltså... :O
Ja, så kan man väl förbereda sig för en kväll hemma, precis som igår. Orkade egentlgen inte träffa någon, så struntade i Emms lilla sammankomst i hennes sovrum, och de låter som jag inte missade så mycket. Förutom att träffa älsklingsvalparna såklart..
Var däremot ute och promenerade på kvällen, satte mig nere vid skuggan och tänkte och andades. Underbart med tystnaden. Visst, Meteora (älskar dig gumman) mötte mig där nere, och vi pratade lite. Egentligen inte om nått vettigt, men iaf...
Som slutord undrar ja bara, hur gör man när man gått ner i sig själv så långt att man blivit självdestruktiv.. Hur tar man sig upp??
Kommentarer
Trackback
