Evehlinas

Varje dag föds någon
Varje dag dör någon
Varje dag går tusentals ungdomar till skolan
För att uthärda ytterligare en dag
Under lärarnas näsa

Är det någonsin någon som tänker på alla de som inte kommer fram, de som inte lyckas?
De som någonstans på vägen fastnat och kommer längre fram. Jag tror inte jag gör det, jag är för inne i min egen lilla bubbla, precis som alla andra också gör.

Jag är fast i ett problem utan egentlig mening, igen. Varför gör jag alltid så?
Sen gör jag hela tiden mitt lilla obetydliga problem större och större, klagar högre och högre, gräver in det längre i mig själv. Jag vet till och med vad jag gör fel, kan följa mina egna snedsteg, och gör om dem om och om igen. En person förföljer mina tankar, mina drömmar. Inte den person man tror.

Jag drömde inatt, förvirrade drömmar som var så extremt verklighetstrogna. Det var min födelsedag, men det var sommar, och förutom det så hade jag kalas. Övernattning, folk sov överallt. Mat fanns framdukad natten igenom, och jag sov inget alls. Duschen gick på, då och då. De andra sov sött... Sen var vi hos mormor, på hennes balkong där räcket nästan ramlade ner. Ganska läskigt, men ut där skulle jag.. och min drömde vän. Bah.. Vad vill mina drömmar, vad säger korten, vad säger mitt hjärta, vad säger min hjärna? Vad vill jag?

Idag är jag hemma från skolan, sjuker som jag är. Inte så bra, eftersom jag har konfirmander ikväll och vill egentligen inte skippa dem. Känner dem dåligt nog som det är. Sen att inte träffa dem på två månader. Dååligt.. Tror jag egentligen är hungrig, men mår mer illa. HATAR Å VA SJUK JUH!