Monstret kallat svek
Inuti oss bor ett monster
Ett litet, mörkt, kallt, ondskefullt monster som älskar att viska elakheter till sin värdperson.
Monstret sover en del, men varje gång någonting händer som påverkar känslorna hos personen vaknar det, och börjar äta. Äta upp allt positivt och spotta ut allt negativt. Trycker upp det i ansiktet på personen den bor i. Säger det om och om igen, får värdpersonen att känna sig som ren dynga.
- DU är värdelös, viskar monstret. DU är inte värd att finnas här längre, du borde utrota dig själv.
Som att den inte är värd att leva här längre. Att den borde försvinna. När monstret vaknar kallar den också med sig tankespöken från förr som glider in i hjärnan. Saker som gått fel i de förflutna tas upp till ytan igen, saker som sedan länge legat i glömska.
Enda gången monstret är tyst är när man matar det med choklad, och annat fullt i onyttigt socker. Dränker det i det monstret älskar näst mest, förutom positivitet.
Det finns förståss saker som skrämmer monstret och får det att gå i koma igen. Saker som besvarad kärlek, ärlig vänskap, delad glädje, tillit och mycket annat.
Men för att få dela något med andra måste man lita på andra, och hur kan man lita på en omvärld som alltid sviker?
Hur kan jag lita på dig om du säger att du alltid kommer ställa upp nu, men imorgon säger att jag inte är något värd? Hur kan jag lita på dig om du säger att du älskar mig, att du skulle göra vad som helst, och sen inte ser mig? Inte hör mig? Inte ens säger hej, eller tycker att jag är värd ett ord eller två ibland..
Det kommer ta tid innan jag litar på någon igen, innan jag öppnar mig för kärlek igen. Jag är trasig av sår som svek och smärta skapat, och kommer inte ge dig en chans förrän de är hela. Varje ord är värt sin vikt i guld, eller skapar ett nytt sår. Så tänk för i helvete på vad du säger...
Tack för mig!
Ett litet, mörkt, kallt, ondskefullt monster som älskar att viska elakheter till sin värdperson.
Monstret sover en del, men varje gång någonting händer som påverkar känslorna hos personen vaknar det, och börjar äta. Äta upp allt positivt och spotta ut allt negativt. Trycker upp det i ansiktet på personen den bor i. Säger det om och om igen, får värdpersonen att känna sig som ren dynga.
- DU är värdelös, viskar monstret. DU är inte värd att finnas här längre, du borde utrota dig själv.
Som att den inte är värd att leva här längre. Att den borde försvinna. När monstret vaknar kallar den också med sig tankespöken från förr som glider in i hjärnan. Saker som gått fel i de förflutna tas upp till ytan igen, saker som sedan länge legat i glömska.
Enda gången monstret är tyst är när man matar det med choklad, och annat fullt i onyttigt socker. Dränker det i det monstret älskar näst mest, förutom positivitet.
Det finns förståss saker som skrämmer monstret och får det att gå i koma igen. Saker som besvarad kärlek, ärlig vänskap, delad glädje, tillit och mycket annat.
Men för att få dela något med andra måste man lita på andra, och hur kan man lita på en omvärld som alltid sviker?
Hur kan jag lita på dig om du säger att du alltid kommer ställa upp nu, men imorgon säger att jag inte är något värd? Hur kan jag lita på dig om du säger att du älskar mig, att du skulle göra vad som helst, och sen inte ser mig? Inte hör mig? Inte ens säger hej, eller tycker att jag är värd ett ord eller två ibland..
Det kommer ta tid innan jag litar på någon igen, innan jag öppnar mig för kärlek igen. Jag är trasig av sår som svek och smärta skapat, och kommer inte ge dig en chans förrän de är hela. Varje ord är värt sin vikt i guld, eller skapar ett nytt sår. Så tänk för i helvete på vad du säger...
Tack för mig!
Kommentarer
Postat av: Ja gissa vem? ;S
Mig älskar dig... P.S.. du är ÄPPLAD ;P med kärlek
Postat av: Ciniz
mitt monster heter bert-åke :D
Trackback
