Skymning
Det är tur att jag åtminstone inser hur naivt mitt tankesätt är.
När jag ser på det mesta.
Mina glasögon skimrar fortfarande i regnbågens alla färger, sätter romantiska färger på allt och ingenting trots att de inte finns där egentligen. I min värld blir jag fortfarande ikappsprungen när jag vänder mig om. I min värld visar alla sina sanna känslor, sina sanna färger. Min värld är som ett litet barns.
Hur vackert det än är så gör de det svårt att hantera den "riktiga" verkligheten. Folk reagerar inte som jag förväntar mig. Det blir svårt då. Svårt att interagera i den mer svart/vita verkligheten som faktiskt ÄR.
Det är tur att det fortfarande finns en doft av någon annan på min kudde, och en svag smak av mint......
Tänk så mycket man tänker i skymning.
När jag ser på det mesta.
Mina glasögon skimrar fortfarande i regnbågens alla färger, sätter romantiska färger på allt och ingenting trots att de inte finns där egentligen. I min värld blir jag fortfarande ikappsprungen när jag vänder mig om. I min värld visar alla sina sanna känslor, sina sanna färger. Min värld är som ett litet barns.
Hur vackert det än är så gör de det svårt att hantera den "riktiga" verkligheten. Folk reagerar inte som jag förväntar mig. Det blir svårt då. Svårt att interagera i den mer svart/vita verkligheten som faktiskt ÄR.
Det är tur att det fortfarande finns en doft av någon annan på min kudde, och en svag smak av mint......
Tänk så mycket man tänker i skymning.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Everything's blue in this world
Trackback
