Norge <3
Hemma från Norge nu :D
Dötrött, men glad att jag slapp sova i samma rum som konfirmander. De brukar aldrig låta en sova av någon konstig anledning.
Det blev massor med vandring, men ändå inte jättemycket. Det var ovanligt mycket snö i jotunheimen för den här årstiden, det hade varit 5 meter på topparna i vintras och 3 meter i dalen, så Jens planerade turer kunde inte bli av. Det är väldigt tungt att gå i snö, särskillt när det går brant uppför, eller nerför.
Vi hade en massa forsar i närheten av stugan vi sov i, så brusandet var med hela tiden. Fantastisk utsikt var det också, med alla höga fjälltoppar och fjällsjön som låg bara några meter nedanför. Luften som var klarare än kristall och vattnet rent och kallt.
VI såg en stor renflock springa på fjället en morgon, säkert 100-150 stycken. Fantastiskt!!
Det blev en underbar resa
Dötrött, men glad att jag slapp sova i samma rum som konfirmander. De brukar aldrig låta en sova av någon konstig anledning.
Det blev massor med vandring, men ändå inte jättemycket. Det var ovanligt mycket snö i jotunheimen för den här årstiden, det hade varit 5 meter på topparna i vintras och 3 meter i dalen, så Jens planerade turer kunde inte bli av. Det är väldigt tungt att gå i snö, särskillt när det går brant uppför, eller nerför.
Vi hade en massa forsar i närheten av stugan vi sov i, så brusandet var med hela tiden. Fantastisk utsikt var det också, med alla höga fjälltoppar och fjällsjön som låg bara några meter nedanför. Luften som var klarare än kristall och vattnet rent och kallt.
VI såg en stor renflock springa på fjället en morgon, säkert 100-150 stycken. Fantastiskt!!
Det blev en underbar resa
NORGE IMORN =O
Jah...
Imorn drar Eve iväg till Jotenheimen, Norge, och avlägsnar sin svarta själv från Sveriges yta :D
Vi ska vandra med konfirmanderna, ha massa skoj med tunga väskor :D
Åker gör vi imorgon klockan 8, sen vet jag inte vad som händer förrän vi kommer hem söndag kväll nångång :)
Det blir roligt :)
Nu måste jag packa klart väskan :/ (HATAR) och handla och sånt.. *suck*
Do it for me??
Men HEJ DÅ iaf!
Kommer någon sakna mig?
Imorn drar Eve iväg till Jotenheimen, Norge, och avlägsnar sin svarta själv från Sveriges yta :D
Vi ska vandra med konfirmanderna, ha massa skoj med tunga väskor :D
Åker gör vi imorgon klockan 8, sen vet jag inte vad som händer förrän vi kommer hem söndag kväll nångång :)
Det blir roligt :)
Nu måste jag packa klart väskan :/ (HATAR) och handla och sånt.. *suck*
Do it for me??
Men HEJ DÅ iaf!
Kommer någon sakna mig?
Luft
Vad hade vi tagit oss till om luften tog slut?
"Under ett dygn drar vi ungefär 30 000 andetag utan att tänka på det. Det blir ca 10 ½ miljoner andetag på ett år, 8 miljarder 400 miljoner under ett liv".
Vi är beroende av luften. Den är allt vi känner till. Finns överallt.
Är det inte det vi borde tro på i sånna fall? Det vi inte kan känna? Det vi inte kan smaka eller lukta på. Det vi inte tänker finns överallt hela tiden?
Borde inte livet gå ut på att ta hand om det vi har istället för att sukta efter saker i fjärran.
Vem ger vissa rätten att behandla sina vänner och medmänniskor som luft?
"Under ett dygn drar vi ungefär 30 000 andetag utan att tänka på det. Det blir ca 10 ½ miljoner andetag på ett år, 8 miljarder 400 miljoner under ett liv".
Vi är beroende av luften. Den är allt vi känner till. Finns överallt.
Är det inte det vi borde tro på i sånna fall? Det vi inte kan känna? Det vi inte kan smaka eller lukta på. Det vi inte tänker finns överallt hela tiden?
Borde inte livet gå ut på att ta hand om det vi har istället för att sukta efter saker i fjärran.
Vem ger vissa rätten att behandla sina vänner och medmänniskor som luft?
Du uppfyller mig luft, precis som kärleken uppfyller mig. I varje andetag, du i mig, jag i dig. <3
Uncertain, unsecure...
Tvivel
Ångest
Ånger
Val
Ångest
Ånger
Val
Hur vet jag att du inte är en av dem? Som luras och sviker.. Som tar och inte ger.
Hur vet jag vad du känner, vad du vill, vem du är? när du inte säger något. När du gömmer dig.
Panik
Vart ska jag ta vägen? Vart vänder man sig när tvivlen radar upp sig åter igen. Är det inte meningen att jag någonsin ska kunna lita på någon igen. Ska jag aldrig få känna igen? VAD ÄR DET HÄR?
VARFÖR?
Kan jag ta mig förbi det här hindret?
Kan jag bli människa igen?
Vågar jag falla igen, och tro att du fångar mig?
Jag har inga svar...
Eve=Nerd
Idag nördar Eve The Tudors
Bara för att det är bästa serien ever <3
Är han inte bara så snygg *drewl*
Bara för att det är bästa serien ever <3
Är han inte bara så snygg *drewl*
Sockervadd?
Ibland påminner himlen mig om sockervadd
Fråga mig inte varför, det bara kom till mig från ovan att himlen säkert smakar sockervadd
Om Månen är ost, molnen är bubbelgum (du vet sånna där som är spunna som nät, som fanns när man var liten?) och sen så är solen en stor söt apelsin, så borde himlen logiskt sett vara gjord av sockervadd färgad blå och rosa och lila ibland.
Idag var första dagen med sommarkonfirmanderna. Jippie!! (eller nåt) De är säkert jättesnälla, för de klarade av saker jag aldrig sett en grupp klara av första träffen. De sjöng (:O) och var tysta under andjakten. Sen lekte de jättesnällt med oss också :D Det kommer nog bli fyra skojiga veckor.
Nu är det säkert med Arvikafestivalen oxå :D Vi ska dit *jeey*!!! Dela ut kondomer FTW!! :D
Totalt nykterhetskrav har vi på oss, annars klipps armbandet och så får man en enkelbiljett hem för den som är intresserad. Och vi får sova i tysta, lugna, alkoholfria, blöta funktionärsdelen. Tack Robert XD
Vad finns mer att säga?
Just det ja, vi var med i NWT idag. Jag och sötungarna jag åkte Stadsloppet med.
God natt XD
Fråga mig inte varför, det bara kom till mig från ovan att himlen säkert smakar sockervadd
Om Månen är ost, molnen är bubbelgum (du vet sånna där som är spunna som nät, som fanns när man var liten?) och sen så är solen en stor söt apelsin, så borde himlen logiskt sett vara gjord av sockervadd färgad blå och rosa och lila ibland.
Idag var första dagen med sommarkonfirmanderna. Jippie!! (eller nåt) De är säkert jättesnälla, för de klarade av saker jag aldrig sett en grupp klara av första träffen. De sjöng (:O) och var tysta under andjakten. Sen lekte de jättesnällt med oss också :D Det kommer nog bli fyra skojiga veckor.
Nu är det säkert med Arvikafestivalen oxå :D Vi ska dit *jeey*!!! Dela ut kondomer FTW!! :D
Totalt nykterhetskrav har vi på oss, annars klipps armbandet och så får man en enkelbiljett hem för den som är intresserad. Och vi får sova i tysta, lugna, alkoholfria, blöta funktionärsdelen. Tack Robert XD
Vad finns mer att säga?
Just det ja, vi var med i NWT idag. Jag och sötungarna jag åkte Stadsloppet med.
God natt XD
Soligt sommarväder <3
Så satt man här igen då
Efter en skojig skoldag
Dom slängde mig i sjön innan matten. Visst, det var min idé från början, men jag tror inte jag räknade med att någon faktiskt skulle slänga i mig :D Det var skoj. Jag fick gå hem, med byxorna drypande och fulla med sand.
Kom hem, och blev direkt ivägdragen till Tynäs för att bada där med några vänner jag inte badat med på länge. Det var varmt och skönt och soligt. Men jag är inte bränd *stolt*
Jah.. Resten av dagen hände väl inte så mycket alls..
Efter en skojig skoldag
Dom slängde mig i sjön innan matten. Visst, det var min idé från början, men jag tror inte jag räknade med att någon faktiskt skulle slänga i mig :D Det var skoj. Jag fick gå hem, med byxorna drypande och fulla med sand.
Kom hem, och blev direkt ivägdragen till Tynäs för att bada där med några vänner jag inte badat med på länge. Det var varmt och skönt och soligt. Men jag är inte bränd *stolt*
Jah.. Resten av dagen hände väl inte så mycket alls..
Några tankar i Regnet
Bara för att allt går snett just nu
Och att alla steg jag tar hamnar fel
För att jag inte får sova
När marorna rider mig
Från solnedgång till soluppgång
För att arbetsbördan vuxit sig enorm
Och väntar på att välta över mig
Jag kan inte hjälpa att jag är ett misstag
För att ingen kan hjälpa mig
Tar du över mitt liv i en vecka?
Får jag vara dig för en dag?
Får jag låtsas räcka till för en timme?
Får jag andas en sekund?
Räddar du mig när jag faller?
Och att alla steg jag tar hamnar fel
För att jag inte får sova
När marorna rider mig
Från solnedgång till soluppgång
För att arbetsbördan vuxit sig enorm
Och väntar på att välta över mig
Jag kan inte hjälpa att jag är ett misstag
För att ingen kan hjälpa mig
Tar du över mitt liv i en vecka?
Får jag vara dig för en dag?
Får jag låtsas räcka till för en timme?
Får jag andas en sekund?
Räddar du mig när jag faller?
Psykisk obalans
Det är väl så det är.
För många snedsteg gör att du hamnar i obalans. En psykisk obalans.
Hur ska man förklara det. Det är mitt liv som från början gått käpprätt åt helvete. För folk har aldrig accepterat mig.
Hade jag inte haft min Meteora som stöd genom allt hade jag inte varit här nu. Jag har verkligen mina vänner, mina RIKTIGA vänner, att tacka för så väldigt mycket. Bara för att dom accepterade mig. För att de lät mig vara jag, genom allt. Inte som andra som bara ägnade sig åt sin egen lilla värld, utan att de såg mig och lät mig vara en del av deras liv. <3
Jag vet inte ens vad jag skriver. Ännu mindre varför.
Men så är det väl ibland antar jag.
Eller så är det bara jag som är knasig =D
För många snedsteg gör att du hamnar i obalans. En psykisk obalans.
Hur ska man förklara det. Det är mitt liv som från början gått käpprätt åt helvete. För folk har aldrig accepterat mig.
Hade jag inte haft min Meteora som stöd genom allt hade jag inte varit här nu. Jag har verkligen mina vänner, mina RIKTIGA vänner, att tacka för så väldigt mycket. Bara för att dom accepterade mig. För att de lät mig vara jag, genom allt. Inte som andra som bara ägnade sig åt sin egen lilla värld, utan att de såg mig och lät mig vara en del av deras liv. <3
Jag vet inte ens vad jag skriver. Ännu mindre varför.
Men så är det väl ibland antar jag.
Eller så är det bara jag som är knasig =D
Polen - I förintelsens spår
Jah...
Så har man varit hemma några dagar då.
Kom hem från Polen i fredags, toppenresa. Eller ja, om man kan kalla en resa i Förintelsens spår "toppen". Man möter så mycket hemskheter att man inte hinner ta åt sig allt, att man inte hinner reflektera över det man ser. Det är som att ett moln lägger sig över en, och hindrar dig från att ta åt dig allt du ser.
Obeskrivligt.
Det går inte att föreställa sig känslan av att se ett rum, minst tio meter långt, med en glasvägg på ena sidan. Innanför ligger bara massa människohår. I en liten monter bredvid ser man små babykläder som tagits från små barn, en docka vars huvud krossats. Det finns rum efter rum med skor, väskor och annat som lämnats kvar efter alla de miljontals människor som dött. Det var bara Auschwitz I.
Sen var det Auschwitz II - Birkenau. Storleken på det lägret är.. Ja... Enormt... Det finns inget ord som passar. Det tar andan ur en, eller tog andan och orden ur mig. Det finns inga ord för att beskriva Birkenau, det är för mäktigt. Hundratals rester efter barracker som en gång stått där, sen ytterligare jättemånga som sparats där kvinnor och barn bott. De trasiga trevåningssängarna står kvar. Med historierna man får berättade för sig samtidigt som man ser allt blev jag nästan förflyttad tillbaka till den tiden. Sen de söndersprängda gaskamrarna/krematorierna där bara högar med tegelsten är kvar. Och att avsluta hela "resan" i den byggnad där sorteringen skedde. Väggarna med foton av människor som dött där inne. Det går inte att beskriva. Det är omöjligt.
Att stå och se på leende nygifta par, mödrar med sina små barn, hela familjer med en stolt far, och veta att de inte längre andas. Att deras liv förstördes på den plats man är på. Det är... Fruktansvärt.
Nu är det väl dags att ta itu med problemen som väntade på mig hemma.. Suck
Hade nästan förträngt att jag inte klarar av Henne just nu, och att hemska saker händer hela tiden. Eller jag ville glömma, ville inte vara fast i det här mer. Vill fortfarande inte, men jag ska hjälpa till.
Så har man varit hemma några dagar då.
Kom hem från Polen i fredags, toppenresa. Eller ja, om man kan kalla en resa i Förintelsens spår "toppen". Man möter så mycket hemskheter att man inte hinner ta åt sig allt, att man inte hinner reflektera över det man ser. Det är som att ett moln lägger sig över en, och hindrar dig från att ta åt dig allt du ser.
Obeskrivligt.
Det går inte att föreställa sig känslan av att se ett rum, minst tio meter långt, med en glasvägg på ena sidan. Innanför ligger bara massa människohår. I en liten monter bredvid ser man små babykläder som tagits från små barn, en docka vars huvud krossats. Det finns rum efter rum med skor, väskor och annat som lämnats kvar efter alla de miljontals människor som dött. Det var bara Auschwitz I.
Sen var det Auschwitz II - Birkenau. Storleken på det lägret är.. Ja... Enormt... Det finns inget ord som passar. Det tar andan ur en, eller tog andan och orden ur mig. Det finns inga ord för att beskriva Birkenau, det är för mäktigt. Hundratals rester efter barracker som en gång stått där, sen ytterligare jättemånga som sparats där kvinnor och barn bott. De trasiga trevåningssängarna står kvar. Med historierna man får berättade för sig samtidigt som man ser allt blev jag nästan förflyttad tillbaka till den tiden. Sen de söndersprängda gaskamrarna/krematorierna där bara högar med tegelsten är kvar. Och att avsluta hela "resan" i den byggnad där sorteringen skedde. Väggarna med foton av människor som dött där inne. Det går inte att beskriva. Det är omöjligt.
Att stå och se på leende nygifta par, mödrar med sina små barn, hela familjer med en stolt far, och veta att de inte längre andas. Att deras liv förstördes på den plats man är på. Det är... Fruktansvärt.
Nu är det väl dags att ta itu med problemen som väntade på mig hemma.. Suck
Hade nästan förträngt att jag inte klarar av Henne just nu, och att hemska saker händer hela tiden. Eller jag ville glömma, ville inte vara fast i det här mer. Vill fortfarande inte, men jag ska hjälpa till.
Monstret kallat svek
Inuti oss bor ett monster
Ett litet, mörkt, kallt, ondskefullt monster som älskar att viska elakheter till sin värdperson.
Monstret sover en del, men varje gång någonting händer som påverkar känslorna hos personen vaknar det, och börjar äta. Äta upp allt positivt och spotta ut allt negativt. Trycker upp det i ansiktet på personen den bor i. Säger det om och om igen, får värdpersonen att känna sig som ren dynga.
- DU är värdelös, viskar monstret. DU är inte värd att finnas här längre, du borde utrota dig själv.
Som att den inte är värd att leva här längre. Att den borde försvinna. När monstret vaknar kallar den också med sig tankespöken från förr som glider in i hjärnan. Saker som gått fel i de förflutna tas upp till ytan igen, saker som sedan länge legat i glömska.
Enda gången monstret är tyst är när man matar det med choklad, och annat fullt i onyttigt socker. Dränker det i det monstret älskar näst mest, förutom positivitet.
Det finns förståss saker som skrämmer monstret och får det att gå i koma igen. Saker som besvarad kärlek, ärlig vänskap, delad glädje, tillit och mycket annat.
Men för att få dela något med andra måste man lita på andra, och hur kan man lita på en omvärld som alltid sviker?
Hur kan jag lita på dig om du säger att du alltid kommer ställa upp nu, men imorgon säger att jag inte är något värd? Hur kan jag lita på dig om du säger att du älskar mig, att du skulle göra vad som helst, och sen inte ser mig? Inte hör mig? Inte ens säger hej, eller tycker att jag är värd ett ord eller två ibland..
Det kommer ta tid innan jag litar på någon igen, innan jag öppnar mig för kärlek igen. Jag är trasig av sår som svek och smärta skapat, och kommer inte ge dig en chans förrän de är hela. Varje ord är värt sin vikt i guld, eller skapar ett nytt sår. Så tänk för i helvete på vad du säger...
Tack för mig!
Ett litet, mörkt, kallt, ondskefullt monster som älskar att viska elakheter till sin värdperson.
Monstret sover en del, men varje gång någonting händer som påverkar känslorna hos personen vaknar det, och börjar äta. Äta upp allt positivt och spotta ut allt negativt. Trycker upp det i ansiktet på personen den bor i. Säger det om och om igen, får värdpersonen att känna sig som ren dynga.
- DU är värdelös, viskar monstret. DU är inte värd att finnas här längre, du borde utrota dig själv.
Som att den inte är värd att leva här längre. Att den borde försvinna. När monstret vaknar kallar den också med sig tankespöken från förr som glider in i hjärnan. Saker som gått fel i de förflutna tas upp till ytan igen, saker som sedan länge legat i glömska.
Enda gången monstret är tyst är när man matar det med choklad, och annat fullt i onyttigt socker. Dränker det i det monstret älskar näst mest, förutom positivitet.
Det finns förståss saker som skrämmer monstret och får det att gå i koma igen. Saker som besvarad kärlek, ärlig vänskap, delad glädje, tillit och mycket annat.
Men för att få dela något med andra måste man lita på andra, och hur kan man lita på en omvärld som alltid sviker?
Hur kan jag lita på dig om du säger att du alltid kommer ställa upp nu, men imorgon säger att jag inte är något värd? Hur kan jag lita på dig om du säger att du älskar mig, att du skulle göra vad som helst, och sen inte ser mig? Inte hör mig? Inte ens säger hej, eller tycker att jag är värd ett ord eller två ibland..
Det kommer ta tid innan jag litar på någon igen, innan jag öppnar mig för kärlek igen. Jag är trasig av sår som svek och smärta skapat, och kommer inte ge dig en chans förrän de är hela. Varje ord är värt sin vikt i guld, eller skapar ett nytt sår. Så tänk för i helvete på vad du säger...
Tack för mig!
Regndag i kärlekens tecken
Idag regnar det
= Dags att plocka fram varma filtar, många kuddar och en bra film. Gärna en kopp varm choklad också!
Jag utropar en mysdag för oss alla idag!!
Dags att läsa sig se det vackra i vardagen. Har redan spenderat för mycket tid att gräva i det förflutna och ifrågasätta mina egna beslut. Det som har hänt, har hänt. Inte mycket att göra åt det!
Låt oss istället för att gräva ner oss i våra egna, "oviktiga" problem dansa runt barfota på gräsmattorna i vårens tecken. Låt oss göra halsband av jordgubbssnören och maskrosor. Plocka blommor på udden och göra kransar och sätta i våra hår! Låt oss vara glada att vi lever och har varandra! Tacka dina vänner för att dom finns, visa hur mycket dom betyder för dig! För vännerna är mer värdefulla än man kanske vill erkänna, så berätta vad dom betyder!
Var glad! Sprid kärlek omkring dig och få lika mycket tillbaka!
Så tänk på att allt du gör kommer trefaldigt tillbaka. Allt!
Tack för mig <3
= Dags att plocka fram varma filtar, många kuddar och en bra film. Gärna en kopp varm choklad också!
Jag utropar en mysdag för oss alla idag!!
Dags att läsa sig se det vackra i vardagen. Har redan spenderat för mycket tid att gräva i det förflutna och ifrågasätta mina egna beslut. Det som har hänt, har hänt. Inte mycket att göra åt det!
Låt oss istället för att gräva ner oss i våra egna, "oviktiga" problem dansa runt barfota på gräsmattorna i vårens tecken. Låt oss göra halsband av jordgubbssnören och maskrosor. Plocka blommor på udden och göra kransar och sätta i våra hår! Låt oss vara glada att vi lever och har varandra! Tacka dina vänner för att dom finns, visa hur mycket dom betyder för dig! För vännerna är mer värdefulla än man kanske vill erkänna, så berätta vad dom betyder!
Var glad! Sprid kärlek omkring dig och få lika mycket tillbaka!
Så tänk på att allt du gör kommer trefaldigt tillbaka. Allt!
Tack för mig <3
Måste skriva av mig!
UGH!
Försöker verkligen må bra just nu, men orkar verkligen inte. Snart faller masken!
Förlåt för att jag är den jag är då! Förlåt för att jag inte orkar vara snäll mot folk som behandlar mig som damm..
Har för i helvete inte ens nån anledning att må dåligt, men gör de iaf...
Schackbräde...
Åt helvete med alltsammans.. Vad jag än rör vid verkar förvandlas till sand och rinna iväg mellan mina fingrar.. Så varför ens försöka? Varför ska jag anstränga mig med artigheter och masker? Varför måste jag vara "a perfect lie"?
Kan jag inte bara få släppa taget?
Försöker verkligen må bra just nu, men orkar verkligen inte. Snart faller masken!
Förlåt för att jag är den jag är då! Förlåt för att jag inte orkar vara snäll mot folk som behandlar mig som damm..
Har för i helvete inte ens nån anledning att må dåligt, men gör de iaf...
Schackbräde...
Åt helvete med alltsammans.. Vad jag än rör vid verkar förvandlas till sand och rinna iväg mellan mina fingrar.. Så varför ens försöka? Varför ska jag anstränga mig med artigheter och masker? Varför måste jag vara "a perfect lie"?
Kan jag inte bara få släppa taget?
Vissa dagar
Ibland, eller ofta, kommer dagar man verkligen inte orkar!
Dagar man hellre skulle stanna i sängen istället för att gå till skolan. Dagar man vill stänga av telefonen, slänga datorn i golvet och gömma sig i en bubbla.. Ensam..
Idag är en sån dag.
Jag orkar inte med idag, och alla dagar som är som idag. Och dom är för många...
Jag känner hur jag försöker hålla upp världen i mina armar, men att ingen håller upp mig. Kommer världen falla utan mig?
Nej! Världen kommer snurra på som vanligt, så vad försöker jag egentligen göra?
Det är så härligt att försöka stödja alla när man själv faller, varför fångar du inte mig när jag försökt fånga dig?
Varför ser ingen? Hör ingen? Jag ropar, skriker, tjuter, allt för att du ska se och höra att jag är här. Men det hjälper inte, osynligheten är fast överallt och inget får den att försvinna. Får jag?
Dagar man hellre skulle stanna i sängen istället för att gå till skolan. Dagar man vill stänga av telefonen, slänga datorn i golvet och gömma sig i en bubbla.. Ensam..
Idag är en sån dag.
Jag orkar inte med idag, och alla dagar som är som idag. Och dom är för många...
Jag känner hur jag försöker hålla upp världen i mina armar, men att ingen håller upp mig. Kommer världen falla utan mig?
Nej! Världen kommer snurra på som vanligt, så vad försöker jag egentligen göra?
Det är så härligt att försöka stödja alla när man själv faller, varför fångar du inte mig när jag försökt fånga dig?
Varför ser ingen? Hör ingen? Jag ropar, skriker, tjuter, allt för att du ska se och höra att jag är här. Men det hjälper inte, osynligheten är fast överallt och inget får den att försvinna. Får jag?
Tråkdag
Idag hade jag en sjukt tråkig dag
Så jag satte mig ner och lekte
Med den här bilden
Skissad av mig
Och nu omgjord
Jag är besatt
Jag vet
Men du älskar mig ändå?
Kanske?
Eller?
Så jag satte mig ner och lekte
Med den här bilden
Skissad av mig
Och nu omgjord
Jag är besatt
Jag vet
Men du älskar mig ändå?
Kanske?
Eller?
Men tyck för i helvete inte synd om mig!
Som att jag inte vet vad ni säger bakom ryggen på mig
Som att jag inte vet att ni bara utnytjar mig
Som att jag inte vet att ni hatar mig
Varför?
Varför är jag så dum och litar på folk
Varför är jag så dum att jag faktiskt börjar tycka om folk
När jag ändå vet att de sviker
Alla sviker
Alltid
Och det är jag som tar smällen
Hur mycket jag än ställer upp
Hur många frågor jag än svarar på
Hur mycket jag än gör åt er
Så är det inte nog
Jag är aldrig nog
Jag vet att världen inte snurrar runt mig
Men för en sekund kunde ni kanske vänta
Jag skulle väntat på DIG
Som att det gör någon skillnad
Jag orkar inte mer
Nu är det slut
Jag lovar
Varför inte göra som alla säger åt mig
Ingen skulle bry sig
De jag trodde brydde sig
Skulle inte göra en min.......
........ ..... ......... ......
Som att jag inte vet att ni bara utnytjar mig
Som att jag inte vet att ni hatar mig
Varför?
Varför är jag så dum och litar på folk
Varför är jag så dum att jag faktiskt börjar tycka om folk
När jag ändå vet att de sviker
Alla sviker
Alltid
Och det är jag som tar smällen
Hur mycket jag än ställer upp
Hur många frågor jag än svarar på
Hur mycket jag än gör åt er
Så är det inte nog
Jag är aldrig nog
Jag vet att världen inte snurrar runt mig
Men för en sekund kunde ni kanske vänta
Jag skulle väntat på DIG
Som att det gör någon skillnad
Jag orkar inte mer
Nu är det slut
Jag lovar
Varför inte göra som alla säger åt mig
Ingen skulle bry sig
De jag trodde brydde sig
Skulle inte göra en min.......
........ ..... ......... ......
För jag vet vad jag vill
Jag vill att du är här hos mig
Att du håller om mig sådär som förut
Jag vill att du tar min hand
och Hjälper mig genom det här
Det är du som måste ta steget fram
Mina rop de hörs inte mer
Jag vet att jag älskar dig så
Men det kan du inte tro på
Och jag kan inte låta dig veta igen
I rädsla
Så lyft mig högt upp i din famn
Inga faror kan nå mig där
Viska till mig orden
Du viskade i drömmen
Du är min riddare
Idag och alla andra dagar
Bara du kan rädda mig
Igen...
Att du håller om mig sådär som förut
Jag vill att du tar min hand
och Hjälper mig genom det här
Det är du som måste ta steget fram
Mina rop de hörs inte mer
Jag vet att jag älskar dig så
Men det kan du inte tro på
Och jag kan inte låta dig veta igen
I rädsla
Så lyft mig högt upp i din famn
Inga faror kan nå mig där
Viska till mig orden
Du viskade i drömmen
Du är min riddare
Idag och alla andra dagar
Bara du kan rädda mig
Igen...
En liten dikt skriven av mig
Du vet inte vem du är, och du kommer nog aldrig få veta det heller.. Men vet om att jag älskar dig.. Alltid
Återblick..
Idag var det öppet hus på min gamla skola, trodde jag skulle sakna det åtminstone lite.. Men de gjorde jag inte!
Jag är så glad att jag slipper det helvetet nu, gymnasiet är så mycket härligare, större, finare, trots att vi inte lär oss något nytt alls. Men man blir så nostalgisk, går förbi skåpet och undrar vem som slänger in sina grejer där numera. Träffar gamla lärare man inte pratat med på länge, och undrar om de inte var bättre än de man har nu. Det var läskigt, jag fick rysningar av att se min gamla träslöjdslärare. Tycker verkligen inte om honom!
Sen när jag kom hem, efter några timmars nostalgi började jag söka runt på youtube och fastnade på några videos jag inte sett på länge. Och jag saknade honom, de har jag inte gjort alls förutom idag. Och de gjorde ont :( Jag trodde inte de om mig själv.. Men men, sånt är livet! Jag måste bara gå vidare lite granna, omogen och dum som jag är!
Jag vill ha någon att krama på!!
A ja... Så nu vill jag bara påminna alla som läser (inte för att ja tror att de e någon annan än jag, men ändå) att se månförmörkelsen inatt 04.01-04.50 typ :D
Jag är så glad att jag slipper det helvetet nu, gymnasiet är så mycket härligare, större, finare, trots att vi inte lär oss något nytt alls. Men man blir så nostalgisk, går förbi skåpet och undrar vem som slänger in sina grejer där numera. Träffar gamla lärare man inte pratat med på länge, och undrar om de inte var bättre än de man har nu. Det var läskigt, jag fick rysningar av att se min gamla träslöjdslärare. Tycker verkligen inte om honom!
Sen när jag kom hem, efter några timmars nostalgi började jag söka runt på youtube och fastnade på några videos jag inte sett på länge. Och jag saknade honom, de har jag inte gjort alls förutom idag. Och de gjorde ont :( Jag trodde inte de om mig själv.. Men men, sånt är livet! Jag måste bara gå vidare lite granna, omogen och dum som jag är!
Jag vill ha någon att krama på!!
A ja... Så nu vill jag bara påminna alla som läser (inte för att ja tror att de e någon annan än jag, men ändå) att se månförmörkelsen inatt 04.01-04.50 typ :D
Vilken absolut ...
I think I am in love
but I am not sure.
Because this feeling
I never felt before.
It´s like butterflyes
in my stomach,
every time I see you.
And I dream about you
every night.
I just wonder what
I shall do.
but I am not sure.
Because this feeling
I never felt before.
It´s like butterflyes
in my stomach,
every time I see you.
And I dream about you
every night.
I just wonder what
I shall do.
Vilken absolut jättefulsöt dikt....
Jag är så extremt godissugen att jag inte riktgit vet vart jag ska ta vägen, många veckor kvar av fastan än :S MEI VILL HA NAPPAR!! CHOKLAD!! Att inte få de där sockertillskottet ja behöver gör mig väldigt mycke mer depp än vanligt.. Att min dröm inte går i uppfyllelse gör inte de hela mycket bättre! Ja vill se min dröm som sanning, jag vill leva i min dröm.. Varför får ja inte de??
Onsdag idag
Idag var det onsdag, första dagen helt utan godis!
Morgonen började ganska bra, förutom att jag försov mig på morgonen och knappt fick i mig nån frukost... Inte för att ja ville äta något.. Hatar att äta.. Satt i trappen på bussen eftersom den var full, med älsklingsMeteora. Vår andra lilla vännina var lika positiv och glad som alltid. "Fan Heller" är alltid en underbar morgonhälsning.
Det var såklart fiskgratäng till lunch idag i skolan, det ville ja inte ens smaka på. Usch! Så istället fick en brödbit slinka ner innan jag och Cin slog oss ned med "politikern" och "den kedjade konstnären" och pratade mycket länge. "Spelledaren" var oxå med oss. En del av samtalet handlade om Våt Mark, en annan om tröjor som kändes som klängande fruntimmer, och såklart hur dåligt McDonalds var för världen. Jag garvade mig igenom stora delar av det samtalet...
På Spanskan genomförde jag och Cin äntligen vår spanskapresetation om Guatemala, jag har en känsla av att det gick jättedåligt. Jag kan ju inte prata inför folk om jag inte vet vad jag pratar om så ja stod antagligen och stammade, knallröd i ansiktet, med händerna i fickorna, näsan i papprena och ryggen kutande. Usch!
Ut från sista lektionen tumlade jag sen, liten och svag, med darrande knän. Jag måste sett väldigt rolig ut. Sen sprang jag ut i regnet och gick hela vägen in till stan, i mina skor som ja inte får gå långt i. Inte så bra! Men jag kom ju på bussen, det är bra!
Nu sitter jag här och knaprar på frusna ärtor och förbereder mig för spanska imperfektverbändelser och Samhällskunskapsplugg för provet i övermorgon. Jag orkar inte! Inte utan sockerrrr....
Good Bye Cruel World!
Morgonen började ganska bra, förutom att jag försov mig på morgonen och knappt fick i mig nån frukost... Inte för att ja ville äta något.. Hatar att äta.. Satt i trappen på bussen eftersom den var full, med älsklingsMeteora. Vår andra lilla vännina var lika positiv och glad som alltid. "Fan Heller" är alltid en underbar morgonhälsning.
Det var såklart fiskgratäng till lunch idag i skolan, det ville ja inte ens smaka på. Usch! Så istället fick en brödbit slinka ner innan jag och Cin slog oss ned med "politikern" och "den kedjade konstnären" och pratade mycket länge. "Spelledaren" var oxå med oss. En del av samtalet handlade om Våt Mark, en annan om tröjor som kändes som klängande fruntimmer, och såklart hur dåligt McDonalds var för världen. Jag garvade mig igenom stora delar av det samtalet...
På Spanskan genomförde jag och Cin äntligen vår spanskapresetation om Guatemala, jag har en känsla av att det gick jättedåligt. Jag kan ju inte prata inför folk om jag inte vet vad jag pratar om så ja stod antagligen och stammade, knallröd i ansiktet, med händerna i fickorna, näsan i papprena och ryggen kutande. Usch!
Ut från sista lektionen tumlade jag sen, liten och svag, med darrande knän. Jag måste sett väldigt rolig ut. Sen sprang jag ut i regnet och gick hela vägen in till stan, i mina skor som ja inte får gå långt i. Inte så bra! Men jag kom ju på bussen, det är bra!
Nu sitter jag här och knaprar på frusna ärtor och förbereder mig för spanska imperfektverbändelser och Samhällskunskapsplugg för provet i övermorgon. Jag orkar inte! Inte utan sockerrrr....
Good Bye Cruel World!
