Gott Nytt År
Nytt år börjar vid midnatt ikväll.
Hoppas de för med sig förändringar till det positiva, för oss alla.
Ikväll blir det mys med älsklingarna, med massa god mat och raketer. Det kommer bli såå skoj :D
Så, nu önskar jag er alla ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR =D
Hoppas de för med sig förändringar till det positiva, för oss alla.
Ikväll blir det mys med älsklingarna, med massa god mat och raketer. Det kommer bli såå skoj :D
Så, nu önskar jag er alla ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR =D
Andas
Känner du ibland att du måste tvinga dig själv att andas?
Tvinga dig själv att ta ett steg till?
Då vet du vart jag har hamnat. Tvinga mig att tro att allt kommer bli bra, jag måste få tro det. Men mina egna ord tröstar inte längre, det hjälper inte.
Jag drömde att jag krachat med bilen och hamnade på sjukhus. Doktorn konstaterade att jag var tvungen att få ett nytt hjärta, och sa åt mig att välja med eller utan bedövning. På grund av det spädbarn jag hade valde jag utan, och han skar ut mitt hjärta genom ryggen, och satte in ett nytt. Kan fortfarande känna den kalla knivseggen skära genom min hud.
Så långt är drömmen lätt att tolka. Sen kommer den knepiga delen.
Jag låg i min säng på sjukhuset. I sängen bredvid mig låg en flicka på 10-13 år. Min mage började plötsligt krampa, och jag förlorade det barn jag tydligen hade i magen. Blod överallt. Flickan i sängen bredvid släpade mig genom snö för att ta mig till förlossningsavdelningen. Jag vet inte varför. Sen blev de ännu mer förvirrat.
Jag satt i en matsal, fortfarande på samma sjukhus, men ville inte ha maten sjuksköterskorna erbjöd. Bara den hjärtformade efterrätten. Efter att alla sjuka ungdomar ätit klart var det ut och leka och sporta.
I slutet av min förvirrade dröm satt jag med en vän och åt själv en kaka, medan han drack kaffe för att fly undan alla stojiga lekar. Jag frågade också om en annan vän, vad som hänt med henne, hur det gick med hennes baby, om jag kunde träffa henne än. Jag förstår inte mina egna drömmar, det enda som verkligen gick att tolka var att jag behöver hjälp.
Så snälla, hjälp mig....
Tvinga dig själv att ta ett steg till?
Då vet du vart jag har hamnat. Tvinga mig att tro att allt kommer bli bra, jag måste få tro det. Men mina egna ord tröstar inte längre, det hjälper inte.
Jag drömde att jag krachat med bilen och hamnade på sjukhus. Doktorn konstaterade att jag var tvungen att få ett nytt hjärta, och sa åt mig att välja med eller utan bedövning. På grund av det spädbarn jag hade valde jag utan, och han skar ut mitt hjärta genom ryggen, och satte in ett nytt. Kan fortfarande känna den kalla knivseggen skära genom min hud.
Så långt är drömmen lätt att tolka. Sen kommer den knepiga delen.
Jag låg i min säng på sjukhuset. I sängen bredvid mig låg en flicka på 10-13 år. Min mage började plötsligt krampa, och jag förlorade det barn jag tydligen hade i magen. Blod överallt. Flickan i sängen bredvid släpade mig genom snö för att ta mig till förlossningsavdelningen. Jag vet inte varför. Sen blev de ännu mer förvirrat.
Jag satt i en matsal, fortfarande på samma sjukhus, men ville inte ha maten sjuksköterskorna erbjöd. Bara den hjärtformade efterrätten. Efter att alla sjuka ungdomar ätit klart var det ut och leka och sporta.
I slutet av min förvirrade dröm satt jag med en vän och åt själv en kaka, medan han drack kaffe för att fly undan alla stojiga lekar. Jag frågade också om en annan vän, vad som hänt med henne, hur det gick med hennes baby, om jag kunde träffa henne än. Jag förstår inte mina egna drömmar, det enda som verkligen gick att tolka var att jag behöver hjälp.
Så snälla, hjälp mig....
Lucia
Imorn är det lucia :D
Ikväll ska man då till lillsyrrans luciaframträdande på skolan, och imorn är det SPEX som gäller. De ska bli så skowj..
Idag har varit en ganska händelselös dag. Lektioner on mass, och sen massa roliga sms. Det bästa var provet, i musikteori, som tog hela... 10 minuter... Fick alltså sluta nästan 2 timmar tidigare :D Så var hemma i god tid.
Men men, måste dra nu.. Ha de bra.. Pusshej!
Ikväll ska man då till lillsyrrans luciaframträdande på skolan, och imorn är det SPEX som gäller. De ska bli så skowj..
Idag har varit en ganska händelselös dag. Lektioner on mass, och sen massa roliga sms. Det bästa var provet, i musikteori, som tog hela... 10 minuter... Fick alltså sluta nästan 2 timmar tidigare :D Så var hemma i god tid.
Men men, måste dra nu.. Ha de bra.. Pusshej!
Tankar..
"Hennes liv gick till stor del ut på att uppfylla alla de krav andra människor lagt på henne. Hon tvingade sig själv att skratta när hon hellre skulle gråta, tvingade sig att gå upp varje morgon även fast hon egentligen vill ligga kvar i en evighet. I själva verket hade inte de andra lagt något alls på henne, egentligen har hon själv valt att låtsas vara någon annan. Hon har själv valt att varje morgon gå upp med smärta inom sig för att sätta sig masken som ligger och väntar bredvid sängen. Masken som ger henne kraft att le och flamsa hela dagen. Vissa dagar prisar hon masken, som döljer hennes verkliga känslor så bra, andra dagar hatar hon den av samma orsaker. Den är ett försvar mot omvärldens ondska, gör henne hård och kall mot allt. Det är först när mörkret faller och masken självmant faller till marken känslorna kommer fram och visar sig i tredubbel styrka. Utan muren, skyddet, skulle inte ett enda andetag kunna komma fram. Smärtan skulle vara för svår, omänsklig. Många tror säkert att hon säger allt hon vet om, allt det där hemska, men sanningen är att bara en liten del av alla sanningar sägs. Alla är inte ens sanningar. Det är så mycket enklare att ljuga och låtsas. Låtsas att allt är bra. Att det inte gör ont. Att tårarna inte är instängda och ber om att komma ut. Känslor är samma sak som svaghet. Visa inte att det känns, då vinner de som sårar. Sätt när det är som svårast på en mask av stål, som inte smälter för något och som allt studsar bort från, och ta inte bort den förrän alla har gått och du själv sitter kvar i ditt hörn. Det är den läxa hon har lärt sig av livet. "
Så börjar den text ja skrev igår natt. Hade inget bättre för mig än att bara skriva och skriva. Tror det blev över 3 A4 i slutänden, dataskrivet. Hela texten handlade om allting, samtidigt som ingenting.. Den som har lust att läsa hela skriv till mig, tror inte den är intressant för någon annan än mig egentligen, men ändå.. :D
Ska som slutord hälsa från min lilla älsklingsgumma Ciniz att dom som inte behärskar sig får en limpa i huvudet.
Så börjar den text ja skrev igår natt. Hade inget bättre för mig än att bara skriva och skriva. Tror det blev över 3 A4 i slutänden, dataskrivet. Hela texten handlade om allting, samtidigt som ingenting.. Den som har lust att läsa hela skriv till mig, tror inte den är intressant för någon annan än mig egentligen, men ändå.. :D
Ska som slutord hälsa från min lilla älsklingsgumma Ciniz att dom som inte behärskar sig får en limpa i huvudet.
And it's over
Så var det slut på ett skede av mitt liv..
Jag har flyttat mig vidare, grattis, du klarade av det. Sen e frågan hur bra ja kommer må av det, men det löser sig alltid.
Sitter här och funderar över de senaste tre månaderna av mitt liv, hur mycket som har ändrats. Det är ganska spännande när man tänker på hur mycket man kan mogna på så kort tid, och samtidigt hur man kan bli så liten så.
Nu blir allt anorlunda, positivt eller negativt får ja se längs vägen. Förhoppningsvis blir vägen ljus och kantad av små vitsippor och kantareller, men det är troligt att den istället kommer kantas av glassplitter och taggiga rosor.
Idag såg vi iallafall på The Wedding Singer, musikalen. Störtskön var den verkligen. Hade säkert uppskattat den ännu mer om inte oron legat och gnagt i magkanten, utan orsak. Lika skoj varje gång den börjar tugga på.
Nu ska ja nog börja tänka på refrängen.. God natt och tack för din tid
Jag har flyttat mig vidare, grattis, du klarade av det. Sen e frågan hur bra ja kommer må av det, men det löser sig alltid.
Sitter här och funderar över de senaste tre månaderna av mitt liv, hur mycket som har ändrats. Det är ganska spännande när man tänker på hur mycket man kan mogna på så kort tid, och samtidigt hur man kan bli så liten så.
Nu blir allt anorlunda, positivt eller negativt får ja se längs vägen. Förhoppningsvis blir vägen ljus och kantad av små vitsippor och kantareller, men det är troligt att den istället kommer kantas av glassplitter och taggiga rosor.
Idag såg vi iallafall på The Wedding Singer, musikalen. Störtskön var den verkligen. Hade säkert uppskattat den ännu mer om inte oron legat och gnagt i magkanten, utan orsak. Lika skoj varje gång den börjar tugga på.
Nu ska ja nog börja tänka på refrängen.. God natt och tack för din tid
Bröderna Lejonhjärta
Idag var det då dags att se Bröderna Lejonhjärta med alla Hammarös söta små konfirmander. Allt var som alltid kaos innna, eftersom alla ledare som skulle med var och åt lunch på museet innan och inte riktigt ville slita sig därifrån.
Teatern var underbar. De skapade så mycket med hjälp av så lite på något sätt. Händer blev duvor och små leksakshästar i plast tog Skorpan och Jonatan över bergen mot Törnrosdalen. Jättehäftigt att se på.
Kom fram till att jag träffat han som spelade "Jossi, förädaren" och några andra roller förut i samband med nått SKU-mojs. HÄftigt att veta att den riktigt duktige Jonatan spelades av en snygg förstaklassmusikare... Ubbes klasskamrat alltså... :O
Ja, så kan man väl förbereda sig för en kväll hemma, precis som igår. Orkade egentlgen inte träffa någon, så struntade i Emms lilla sammankomst i hennes sovrum, och de låter som jag inte missade så mycket. Förutom att träffa älsklingsvalparna såklart..
Var däremot ute och promenerade på kvällen, satte mig nere vid skuggan och tänkte och andades. Underbart med tystnaden. Visst, Meteora (älskar dig gumman) mötte mig där nere, och vi pratade lite. Egentligen inte om nått vettigt, men iaf...
Som slutord undrar ja bara, hur gör man när man gått ner i sig själv så långt att man blivit självdestruktiv.. Hur tar man sig upp??
Teatern var underbar. De skapade så mycket med hjälp av så lite på något sätt. Händer blev duvor och små leksakshästar i plast tog Skorpan och Jonatan över bergen mot Törnrosdalen. Jättehäftigt att se på.
Kom fram till att jag träffat han som spelade "Jossi, förädaren" och några andra roller förut i samband med nått SKU-mojs. HÄftigt att veta att den riktigt duktige Jonatan spelades av en snygg förstaklassmusikare... Ubbes klasskamrat alltså... :O
Ja, så kan man väl förbereda sig för en kväll hemma, precis som igår. Orkade egentlgen inte träffa någon, så struntade i Emms lilla sammankomst i hennes sovrum, och de låter som jag inte missade så mycket. Förutom att träffa älsklingsvalparna såklart..
Var däremot ute och promenerade på kvällen, satte mig nere vid skuggan och tänkte och andades. Underbart med tystnaden. Visst, Meteora (älskar dig gumman) mötte mig där nere, och vi pratade lite. Egentligen inte om nått vettigt, men iaf...
Som slutord undrar ja bara, hur gör man när man gått ner i sig själv så långt att man blivit självdestruktiv.. Hur tar man sig upp??
