Fly med mig

Walk with me to a place un-known.
And just stay there
We could be heroes in our own world
Make pasta in the microwave
We could be heroes in our own way
In the place un-known



Jag vill fara iväg igen. Till någonstans. Och träffa något nytt. Ett tag. Hemma bra, men borta bäst. Såärdet.

Never give up on someone you can't go a day without thinking about

Dagens sanning.
Jag har inga ord kvar.
Så jag stal någon annans.

"- Nice tie.
 - I got it for you."


Tack och lov för Pretty Woman, och Heath Ledger. Och en gnutta socker. Då klarar man allt. Hela världen är i min hand. MIN hand. MITT ! It's all gonna be mine.

Snart. Ger. Jag. Upp.

Tillfälligt stop @ home

Tillfällligt hemma. Efter en vecka i Stockholm, innan ytterligare en i Uppsala. Packa upp, packa ner.

Stockholm var underbart. Som vanligt. Det är fortfarande min absoluta favoritplats på den här planeten.  Prideveckan var inte som något Pride jag varit på förut. Första kvällen som arbetare i tältet utspelades jämsides med Stockholm Prides Schlagerkväll = Shirley Clamp, Magnus Carlsson, Sarah Dawn Finer, Alexander Ryback, Charlotte Perrelli, Joanna, Molly Sandén (?), Alcazar, and so on. Utan att kunna fly. Någonstans alls. Med en samordnare som försökte tvinga mig att lämna ut mig totalt till några människor med kamera, som inte var från tv eller radio. Det var den enda dåliga kvällen, som tur var.

Prideparaden var vacker. Tror jag. Folk var för fulla efteråt för att vara kontaktbara. Utom några få, som vi talade med. Det var trevligt att diskutera Kvinnor som har sex med Kvinnor. Och män som har sex med män.
Över 115 personer pratade jag sex med. 115 jävla personer. En jävla massa frågor. En satans massa sex. Jag är galet trött på sex. Just nu åtminstone. Glad att det är över, faktiskt.

Stockholm i bilder:


RSS 2.0