Novellen

"När jag städade undan det mesta i mitt rum, för att skapa golvyta, hittade jag en novell jag skrev för många år sen när jag var sådär galet olyckligt kär i en skolkamrat.
Det är en av de fulaste, mest klassiska novell-liknande texter jag någonsin har läst.

"Plötsligt, utan förvarning, stod han bara en liten bit framför henne. Hon kunde se hur nervös han var, där han stod och vred sina händer och andades med tunga andetag som att försöka lugna sig själv. Han försökte släta ut sitt rufsiga, mörka hår med ryckiga genomkamningar med fingrarna. Det gjorde ingen större skillnad. Hennes hjärta hoppade till, kunde det vara henne han skulle gå fram till? Skulle han be om en dans?"

Den stilen är det, rakt igenom. Och trots att den var kass, och trots att den var skriven av en olyckligt kär 14-årig jag, så blev jag lite förälskad i den. Dessutom insåg jag att det är så jag vill ha det. Litegranna. Sådär bubbligt, som i en dröm.

You'll never change your mind, will you?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0