Sömnlöshet

Sömnlös vandrar jag avklädd upp ur sängen. Sömnen sviker, igen. Helvetes jävla sömn.
Jag stiger upp och försöker ignorera den saknadsvåg som rider mig som den värsta mara. Släpper inte taget. Låter mig inte slippa undan. En kropp som skriker efter värme.
Tystnaden i huset är skrämmande, för att det inte är så tyst. Varje tangentslag är som en bomb som släpps mot trumhinnan. Någon rör sig nedanför. Som en osalig ande vandrar någon under mina fötter.

För tänk, mitt golv kan vara någon annans tak.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0